I går kom så Sveriges Kommuner och Landstings senaste prognos över våra skatteintäkter. Prognosen visar att intäkterna sjunker med ytterligare 40 mnkr för 2009 och med ytterligare 80 mnkr för 2010, sedan budgetprognosen (den som ligger till grund för budgeten) har vi alltså tappat 70 (2009) respektive 130 (2010) mnkr.

Som alla förstår så måste det nu till åtgärder. Vi får inte komma i ett läge där ett år ger underskott då det skulle tvinga fram drastiska åtgärder, vi bör inte heller flytt ansvaret till kommande generationer. Arbete med detta pågår.

Jag kan dock inte avhålla mig från att kommentera oppositionens agerande i den uppkomna situationen.

1) Deras budget låg inte som vår på ett positivt resultat om 100 mnkr utan man budgeterade med ungefär +60 mnkr. Eftersom man i budgetdebatten var så mån om att beskriva de ytterligare 40 som spendarades borde man nu deklarera hur man "tar igen de prengarna". Lova är enklare än ansvar. Själv är jag nöjd med att vi i vart fall hade en marginal på 100 mnkr.

2) Av dagens BT framgår att Ulf Olsson (S) tycker att vi skall kräva mer pengar från staten. Själv så tror jag på självstyre och är det så att jag vill utnyttja inkomster goda år till verksamhet så bör nog kommunerna också klara av att hantera dåliga år¨. Därför bör - enligt min mening - inte kommuner agera så att man ropar på hjälp av staten så snart det bir jobbigt.

Vi måste ta ansvar och vi tar ansvar i så väl dåliga tider som goda tider.

Ulrik Nilsson (M)

Kommunstyrelsens ordförande i Borås

I oktober skrev jag ett inlägg där jag funderade över om bloggar leder till eftertanke eller om snabbheten ger inlägg som inte alltid vilar på fakta eller är genomtänkta. Nyligen har det i media varit en debatt om en bloggare (Blondinbella) som inte velat diskutera ett inlägg i en TV-bdebatt, jag kan inte bakgrunden till "bråket" och jag tror möjligen att det inte är riksviktigt. Jag tror dock att det kan vara så att det visar på systemfelet, det är väldigt lätt att i en blogg - liksiom vid fika bordet på jobbet - uttala väldigt svepande och kategoriska åsikter om ett fenomen. Det är många fotbollstränare som blivit avsatta vid fikabordet och många människor som blivit av med heder och ära. Det är naturligt att, i vännerslag, ha starka åsikter med det är en välsignelöse att de inte dokumenteras - det gör de med bloggen.

Jag har nyligen roat mig (nja - så kul var det inte) med att kolla vad som skrivs på bloggar om mig. Den gamla teorin att ytterligheterna möts får en helt ny bekäftelse i bloggosfären. I såväl (V) som (SD) dominerade bloggar utpekas jag som okunnig, dum och allmänt omänsklig då jag inte delar vare sig (V)s eller (SD)s åsikter. Här är det inte i första hand skribenterna utan de som kommenterar och hejar på som tar heder och ära av mig. Jag hade förväntat mig att partier som tror på demokratin kunde hålla rent från den typen av personangrepp. Som sagt de kom nog vid fikabordet förr med de dokumenterades inte.

Spontanitet kan ha ett värde men det finns skäl att minnas Winston Churchills ord: "Du skall tala i vredesmod och det blir det bästa tal Du någonsin ångrat."

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (M) i Borås stad

När jag besökte Göteborg härom veckan (se förra bloggen) så fick jag frågan av en man som arbetat inom fordonsindustrin om inte Borås kunde exportera knallen till Göteborg. Göteborg behöver den entreprenörs- och småföretagar anda som knallen står för nu när fordonsindustrin har problem. Naturligtvis blev jag glad åt att vi i Sjuhärad har det ryktet att vi är entreprenörer och därför blev beskedet att vi vill behålla knallen men kan tänka oss en kloning.

På kvällen samma dag träffades "Rådslag Sjuhärad" för sitt andra möte. Rådslag Sjuhärad består av ett stort antal aktörer inom kommuner, företag, företagsstödjande organisationer och fack. Alla samlade för att på bästa sätt samordna Sjuhärads arbete med varselsituationen och vara Sjuhärads länk till regeringens samordningsmän. Ett femtiotal presoner kom men engagemang och vilja att hjälpa till, var och en på sitt sätt. Stämningen var mycket konstruktiv och god och mötet enads om en plan i tre steg:

1) Att samla ihop en verktygslåda med insatser som erbjuds kommunerna. Kommunerna har sedan verktygen till att stödja enskilda företag och personer.

2) Ett projekt för omställningsinsatser planeras.

3) Satsning på utbildning, såväl på gymnasie- och yrkesnivå som på högskolenivå (Högskolan i Borås fick senare också 200 nya studieplatsen - grattis)

4) Framtidsprojekt (en lista med 6-7 spännande projekt finns)

Planen i all ära, för mig var den verkliga behållningen att upptäcka att det i rummet fanns en vilja och en entreprenörsanda som var tydlig. Knallen kommer fram igen när han behövs och vi skall vara stolta och tacksamma för vårt arv. Sjuhärad hjälps åt att rusta sig för framtiden.

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (m) i Borås och otdförande i Sjuhäradsbygdens kommunalförbund

I onsdags var jag i Göteborg för att hålla ett föredrag med den något provocerande titeln "Göteborås". Syftet var att jag skull beskriva hur processen med regionförstoring påverkar tillväxt och utveckling i vår stad.

Redan när jag tillträdde som KS-ordförande så markerade jag tydligt att den isolering och det storebrorskomplex som fanns gentemot Göteborg måste brytas. Genom att tillhöra en större region så ges innevånarna fler möjligheter, ett större utbud och naturligtvis större chans till tillfredsställelse. I det har avseendet syftar inte region på varesig statistisk (arbetsmarknadsregion) eller politisk (VGR) indelning utan snarare på det område inom vilket vi känner oss hemma och rör oss.

Mitt resonemang börjar med att jag tror att varje människa söker verka i ett område där man finner goda bostadsförhållanden, tillgång till ett intressant jobb och möjlighet att utöva sina intressen. Det kan innebära att man bor i Kinna, jobbar i Borås och har sin fritid fiskande i Svenljunga kommun. Ser vi på boende så har Borås drygt 100000 innevånare, men egentligen så finns det fler som känner sig som Boråsare. Alla de som pendlar in till Borås borde vi se som en del av staden - som Boråsare.

Ser jag till mig själv så är jag född i Svenljunga, jag har gått i gymnasiet i Skene (Mark), jag har tillbringat somrarna i Varberg och jag har pluggat och gjort lumpen i Göteborg. Jag kan därmed sägas vara en riktig "västsvensk" som känner sig hemma på alla dessa ställen. Även om Göteborg inte räknar in mig i sitt innevånarantal så vill jag höra dit!

Denna syn, att vi alla är en del i många orter är det som i grunden krävs för att Göteborås skall kunna bli en verklighet. Vi har en mental resa att inse att Borås opera ligger i Göteborg och att en av Göteborgs högskolor ligger i Borås. Vi måste på sikt acceptera att vi inte åker bort när vi åker till Göteborg, vi är kvar hemma. Samarbetet får inte falla på att vi vill vara lokalpatriotiska även om vi ibland skämtsamt kan påpeka att Pinocchio är 9 m hög och Poseidon bara 8.

Jag blev därför lite ledsen i lördags (tror jag det var) när jag läste en näringslivskrönika i BT som bland annat ledde till slutsatsen att vi i Borås är lite skadeglada när det går illa för utfyttade MQ. Är det så så har vi en längre resa innan dess vi ger alla boråsare tillgång till de större möjligheterna som ligger i samarbetet.

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (m)

Borås stad

I går hade vi ett sammanträde i Kommunstyrelsen (KS) i Borås. Under det sammanträdet behandlades bland mycket annant en anmälningsärende där Skolinspektionen behandlat, och avslagit, en begäran från Lärande I Östegötlande AB att få bedriva utbildning "Praktisk handel". Från oppositionen (s) och (v) togs detta till intäkt för att kritisera majoriteten, man hävdade att detta bevisade att de haft rätt och att därför Borås stad borde stoppat (=avstyrkt ansökan) utbildningen. Ingen reflektion tycktes vara för handen om att Skolinspektionen godkänt fem andra utbildningar, utbildningar som också oppositionen ville stoppat.

Det något paradoxala inträffade då att oppositionen dels välkomnade Skolinspektionens beslut och dels ville att kommunan skulle överklaga delar av samma beslut. Samma skolinspektion som var väldigt kompetent och trovärdig när det gällde "praktisk handel" visade plödsligt så dåligt omdöme när man godkände fem utbildningar att vi måste överklaga den delen.

Vi får ofta kritik för att vi försvarar friskolor, kritik som går ut på att vi har ideologiska skygglappar. Jag vet inte om man inte kan hävda det samma när man ser oppositionens inkonsekvens i detta ärende - eller är det möjligen så att man är fullt konsekvent och endast vill använda varje medel för att förhindra föräldrar och elever valfrihet i utbildningen.

Jag tycker att det är bra att en oberoende instans - här Skolinspektionen - granskar ansökningarna och bedömer friskkolor. Kommunen har inte samma möjlighet att utifrån elevernas intresse av olika möjligheter göra granskningen då det inte går att komma ifrån att kommunen bedriver en betydande utbildningsverksamhet, en verksamhet som riskerar att få konkurrens från de fria skolorna.

För mig är det viktigaste att eleverna får en god utbildning, ett eget val tror jag är bra för många.

Ulrik Nilsson (m)

Kommunstyrelsens ordförande i Borås stad

På 300-talet efter kristus levde en from man i dagens Turkiet, han hette Nikolaus och kom att bli ärkebiskop. När han fick sitt fadersarv valde han att skänka det till de behövande. Bland annat räddade han tre döttrar till en fattig och skuldsatt man från prostitution genom att tre nätter i rad skänka dem en påse med guld (den tidens betalningsmedel).

Efter sin död den 6 december år 343 kom Nikolaus att kanoniseras (helgonförklaras) och blev då S:t Nikolaus. Den röda biskopsdräkten kom med tiden att fyllas ut av en allt större mage, mitran blev till en röd toppluva och S:t Nikolaus blev Santa Clause. När vi på julafton får paket så är det för att minnas S:t Nikolaus givmildhet och hans gärningar.

I vår egen tid finns det också behov av oegennyttiga handlingar. Boråsare Carl-Axel Ekmans insatser för att hjälpa flickor i Garissa unden könsstympning och för att ge dem en utbildning är exempel på sådanna insatser. Jag är glad att vi i Borås, mitt i julruschen under vintertorsdagen, kunde uppmärksamma Carl-Axels arbete i S:t Nikolaus anda. Hans insatser manar till efterföljd.

Jag vill nu hoppas att vi alla skall få en trevlig och avkopplande jul och att vi för en stund minns Nikolaus och hans oegennyttiga gåvor.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (m) i Borås stad

I dag skulle Tore G Wärenstam fyllt 100 år. Tore G är kanske inte så välkänd längre, men han är en av de boråsare som betytt mest för staden och dess utveckling. I en tid då idellt engagemang och intresse avtar så har vi mycket att lära av tidigare generationers insatser för vår stad.

För mig som är uppvuxen i Svenljunga så visste jag att "tidningen" ägdes av någon som hette Wärenstam, men det var inte innan dess att jag själv blev aktiv i MUF som jag förstod var han betytt. Tore G var den första ordföranden för Ungsvenska förbundet i Södra Älvsborg (dagens MUF distrikt), en uppgift som han tog på sig då MUF bildades som motvikt mot de allt starkare nazistiska rörelserna (han var distriktsordförande 1936-42). Tore kom även att vara nationell vice ordförande för Ungsvenskarna mellan 1941 och 1943. Utan personer som Tore som tog tydlig ställning mot nazismen och de odemokratiska tendenser som härskade under 1930- och 40-talen så vet vi inte var vår demokrati varit idag. Vi är skyldiga den tidens föregångare ett stort tack.

Tore kom även att ikläda sig viktiga uppgifter i staden och landstinget, bland många andra rollen som stadsfullmäktiges ordförande och som landstingsfullmäktiges ordförande. Det var för honom självklart att trots ett aktivt och omfattande yrkesliv som publicist ändå engagera sig politiskt för stadens och bygdens utveckling, insatser som vi än idag måste visa respekt för.

Slutligen, och kanske framförallt, var han en stor publicist och företrädare för pressen, både loklat och nationellt. Frågan är om Borås Tidning varit det den är utan en sådan ledare som Tore G Wärenstam.

När vi idag firar 100 års dagen av hans fördelse så är det en uppmaning till oss alla att minnas alla de insatser som lett till dagens samhälle.

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (m) i Borås stad

och tidigare disktriktsordförande och 2:e vice förbundsordförande (i likhet med Tore G Wärenstam) i MUF

Kommunfullmäktige i Borås ägnde två hela dagar (totalt 27 timmar, tack Lennart A (v) för påpekandet av felet!)) åt att diskutera budgeten inför 2009. För mig finns det anledning att göra några kommentarer till den omfattande debatten.

Låt mig först konstatera att debatten inledningsvis blev bättre än väntat då båda sidor var relativt eniga om att den finasiella situationen och de många varslen gjorde situationen något mer allvarlig än tidigare år. Det var också relativt lätt att enas om att vi behöver utnyttja tillfället, med arbetsbrist i byggbranschen och en god ekonomi, till att påskynda nödvändiga investeringar.

Min andra kommentar är att det finns en tendens att fullmäktige inte behandlar principiella frågor utan att diskussionen rör väldigt konkreta saker. Vi har överlåtit åt nämnderna att sköta det dagliga och att ta ställning inom givna ramar, likväl tenderar nämndernas ledande politiker att debbatera nämnden ytterligare en gång inför fullmäktige. Debatten blir därmed oftast inte vidare intressant även om enstaka ärende kan ha såväl underhållningsvärde som pedagogiskt värde. Vi borde genemsamt fundera på vad som verkligen skall vara frågor för KF, även om jag har förståelse för oppositionens vilja att markera.

Min tredje kommentar gäller beslutsfattandet. Lagen kräver att alla förslag skall ställas under proposition var för sig, och med en mängd olika förslag (ca 170 st) så blir det många omröstningar. När sedan oppositionen gjort till affärsidé att föreslå saker som redan beslutats i nämnderna så blir det konstigt för åhörarna. Även här bör vi skärpa oss. Att avsätta kanske tre timmar till voteringar som helt följer partilinjerna kan inte främja intresset hos de som lyssnar.

Min fjärde och sista kommentar gäller medias bevakning. Fler av mina kollegor har uttryckt sin förvåning över att media mer beskriver retoriken är debatten. Mot bakgrund av vad som framgår ovan har jag en viss förståelse av den hanteringen. Är debatten inte stimulerande så måste man hitta en annan och intressant vinkel.

Som en liten kommentar till BTs granskning; Jag skulle rent kontrafaktiskt kunna resonera så här "Om jag inte sagt kontrafaktiskt i mitt anförande hade jag inte använt ord som BT inte förstod och då hade mitt betyg blivit bättre" - eller hur?

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (m) i Borås stad