För någon vecka sedan (den 5 maj) hade den exiliranska organisationen NCRI ett opinionsmöte i Stockholm om händelserna på Camp Ashraf där ett stort antal iranska flyktingar i Irak dödades. Jag inbjöds att vara med på mötet och jag var där och fick en plats på podiet, tyvärr var jag tvungen att gå innan dess jag fick möjlighet att tala.

I veckan fick jag ett e-brev från den iranska ambassaden i Stockholm där man i bryska ordalag begär en träff eftersom jag uttalat stöd (!) för en terroristorganisation. Med bakgrund av detta vill jag något redogöra för min syn på Iran och dess framtid.

1) Jag uttalar inte stöd för alla politiska strävanden vare sig för regionen eller exiliranierna.

2) I samband med att parlamentariker (hur nu de är valda) från Iran besökte Sverige var jag med vid Utrikesutskottet när vi träffade dem. Att de togs emot var inte uppskattat av de exiliranska grupperna men för mig är det självklart att träffa företrädare och lyssna på deras version av frågorna. Jag kan konstatera att jag inte fick en positiv bild av den utveckling som sker i Iran.

3) När det gäller Camp Ashraf så är det ett stort flyktingläger i Irak för iranska flyktingar. Det faktum att ett stort antal dödades måste innebära att Irak inte klarade av den grundläggande statsrätsliga uppgiften att erbjuda alla människor som vistas i landet skydd mot övergrepp. Jag välkomnar därför den höge representanten Ashtons beslut att låta genomföra en oberoende analys av vad som hände. Under alla omständigheter tycker jag dels att Irak förtjänar kritik och dels att det är enkelt att fördöma detta brott mot folkrätten.

4) Jag tror att Irans framtid ligger i de händelser som varit det senaste halvåret i Nordafrika och arabvärlden. Den iranska revolutionen där shaen ersattes med ett klerikalt islamiskt styre har länge kunnat användas som försvar av den s.k arabiska socialismen. De auktoritära regimerna har sökt stöd med argumentet att de är en garanti mot islamism. Så sent som en i en riksdagsdebatt i våras förde företrädare för (SD) fram att det som skedde i Egypten var farligt då det banade väg för det muslimska brödraskapet. Jag tycker det är glädjande att se att såväl i Tunisien som i Egypten arbetas det för att utveckla ett sekulärt muslimskt styre, ja man skulle nästan kunna kalla det ett liberalt muslimskt styre. Det är tror jag den bästa modellen för arabvärlden.

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot

Efter ett antal år har jag bytt blogg.plattform. Mina framtida inlägg kan läsas på:   www.ulriknilsson.com   Väl mött där! Ulrik Nilsson (M) Riksdagsledamot ...

Fortsättningsvis bloggar jag på ulriknilsson.com. Följ mig gärna där!   Mvh Ulrik ...

I november 2006 tillträdde det nyvalda kommunfullmäktige i Borås stad, när vi träffades var det med en viss oro och osäkerhet. Willian Pezäll skulle inträda som enda företrädare för (SD) i KF. Han var ung och o... prövad och alla visste precis hur h...

Vi svenskar tycker om att fira saker. Men bland kanelbullar och våfflor tycker jag att Världshandelsdagen (den 30 augusti) sticker ut som en dag som särskilt förtjänar att firas. Handel mellan stater, företag och människor har spelat en stor och vikt...

Riksdagen diskuterade igår frågan om Regeringens skrivelse om Strategisk exportkontroll 2011, det som normalt kallas vapenexport. Nedanstående har redan publicerats på FB (jag har redigerat lite) Riksdagen diskuterar vapenexport. Jag skrev en liten ...