I dagens BT har jag en debattartikel om hur debatten om en flygförbundszon fördes i sverige. Jag bifogar min insända text.

---

Lärdomar av Libyen

När detta skrivs så har FNs säkerhetsråd just tagit ett beslut om att införa en flygförbudszon över Libyen. Det är bra och det är ett nödvändigt första steg om vi skall kunna hjälpa och stödja demokratirörelsen och om det skall kunna gå att stoppa Khadaffi’s förtryck av det egna folket. Vi måste göra allt som står i vår makt för att inte hindra ”den arabiska vårens” fortsatta utbredning. Beslutet om flygförbudszon, och inte minst den inhemska debatten inför beslutet ger dock upphov till ett antal principiella frågor.

För att kunna agera trovärdigt på den internationella scenen måste ett antal faktorer vara uppfyllda. Jag skulle vilja säga att det är tre förutsättningar: Vilja – man måste tro på sin uppfattning och föra fram den, Legitimitet – uppfattningen måste ha stöd i internationell rättsuppfattning och slutligen Förmåga – man måste kunna stå för de utfästelser som ges.

Debatten i Sverige inför beslutet om flygförbud har mycket handlat om att vi skall kraftfullt kräva en zon. Ingen – eller i vart fall mycket få – i det politiska Sverige motsätter sig insatser mot Khadaffi, flygförbund eller troligen även mer omfattande militära insatser uppfattas som nödvändiga. Sverige har en lång tradition av att ställa krav, när jag gick i skolan så hävdades det att Sverige var ”en moralisk stormakt”, detta då den (S)-ledda regeringen ständigt ställde krav på olika stater. Vad vi kunde göra begränsades till ord. När Wikileakes avslöjar att USA ser Sverige som ”en medelstor hund med en stor hunds attityd” är det nog ett utslag av samma förhållande. Det positiva är att vi står upp för en åsikt om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, det tråkiga att det lätt blir ”tomma tunnor skramlar mest”.

Frågan som därefter bör belysas är legitimiteten. Vi har internationellt enats om att för att en insats med tvångsmedel mot en stat skall vara legitim så skall den ha stöd i FNs säkerhetsråd, eller möjligen kan man agera utan stöd om det är uppenbart att agerandet medverkar till att stoppa eller hindra folkmord eller brott mot mänskligheten. I det senare fallet är mandatet och legitimiteten mycket svagare. Nu samlade FN sig till ett beslut, det var inte enigt men genom att bl.a Ryssland och Kina inte gick emot utan lade ner sina röster så hindrades inte beslutet av veto. Här ser vi FNs både styrka och svaghet, genom konstruktionen kan en konflikt inte eskalera till en världskonflikt eftersom stormakterna kan hindra agerande (en styrka), men det innebär också en viss handlingsförlamning om någon av stormakterna inte delar beslutet. Kina och Ryssland har uttalat tveksamhet men de valde alltså till slut att inte stoppa förslaget. För mig har FN, trots de svagheter som konstruktionen ger, en mycket viktig funktion för världens utveckling, även om det finns anledning att i andra avseenden, framförallt administrativa, att rikta kritik mot FN.

Så till den tredje faktorn, förmåga. Här kan vi direkt konstatera att Sverige idag saknar egen förmåga annat än i mycket begränsad insats och då tillsammans med andra. ISAF i Afghanistan och insatsen i Aden-viken är exempel på sådana insatser. EU har tillgång till några snabbinsatsstyrkor (två tror jag), av vilka den ena just detta halvår står under svenskt ledarskap. Det har från olika håll föreslagits att den, Nordic Battle Groupe, skulle utnyttjas. I det ställningstagandet finns två problem dels så måste EU och Sverige vara eniga om insats (se även frågan om legitimitet) och dels är en styrka om en knapp bataljon alldeles otillräcklig. Vi skall också komma ihåg att (S) som gärna driver tesen att NBG kan användas så sent som ihöstas var mycket tveksamma till NBG. NATO har naturligtvis resurser att gå in, framförallt beroende på USAs resurser. Det är nog troligt att NATO måste ta ett stort ansvar för flygförbudet. NATO resurser är dock något som står utanför svensk kontroll eftersom vi inte är medlemmar av NATO. Som jag uppfattat det är det bara (FP) och (M) som uttalat sig positivt om ett medlemskap i NATO, vi skulle inte få stort inflytande men det är klart vore vi med så kunde vi fört fram våra åsikter i en organisation som hade muskler. Slutligen några ord om USA som var en mycket konstruktiv part i FN beslutet. För ett halvår sedan så krävde den rödgröna oppositionen i Sverige att USA skulle avveckla alla sina baser utanför sitt eget land. I dag vill man kräva att USA upprätthåller en flygförbudszon från sina europeiska och arabiska baser samt med hjälp av marinnärvaro. Vilken tur att USA uinte lyssnade på svensk opposition.

Nu är vi där vi är, och det är bra att/om USA och NATO tillsammans med företrädare för arabförbundet kan ordna en flygförbudszon och även på andra sätt gå in och hindra övergrepp på civilbefolkningen. För egen del så innebär det ett fortsatt stöd för svensk utrikespolitik, ett fortsatt stöd för NATO-medelemskap och en tilltro till att USA kan spela en betydande roll för världsfreden. Om oppositionen drar samma slutsatser så kommer vi att efter ”den arabiska våren” också få se en betydande tillnyktring av oppositionens utrikespolitik där man inser att Sverige inte kan stå ensam hur moraliskt högtstående vi än är.

Sverige får aldrig vara ”en ropandes röst i öknen” (i sammanhanget i dubbel mening!)

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot och ersättare i Utrikesutskottet