I måndags var det avtackning av KG (KG Drotz avgående (KD)-kommunalråd) och mig i Stadshuset i Borås. Fler än vad jag kunde vänta mig kom och uppvaktade. Jag vill här bara framföra ett varmt tack för alla presenter framförallt till de gåvor som givits till Monica och Karl-Axel Ekmans arbete i Garissa.

Sedan har jag del hunnit vara på utdelning av Gösta Bohman priset - vilket i år gick till dokumentärfilmaren Martin Borgs, och dels har jag varit på ett av Jarl Hjalmarson-stiftelsen arrangerat seminarium med Makedoniens EU-minister Dr Vasko Naumovski. 

Makedonien är dedan 2005 kandiadty till EU men än så länge har EU inte inlett medlemsskapsförhandlingarna. I avvaktan på dessa förhandlingar gör Makedonien stora insatser för att uppfylla alla de krav som EU ställer för nya medlemmar i de så kallade Köpenhamns-kriterierna, man har helt enkelt ensidigt beslutat att uppfylla allt för att processen skall gå så smidigt som möjligt. Redan idag är Makedonien "den längsta" kandidatmedlemmen någonsin. 

Varför har då inte förhandlingarna inletts? - Jo därför att man är oening med Grekland gällande namn och identitet för staten, grekland kräver att man inte använder identiteten Makedonien då en del av Makedonien ligger inom Greklands gränser. Grekland har dåm gjort klart att man inte kan stödja ett EU medlöemmsskap för Makedonien innan detta är löst.

För mig infinner sig då några frågor:

1) Kan vi inom EU acceptera att man använder kravet på enighet kring nya medlemmar som utpressning i en bilateral konflikt två länder emellan. Jag tycker inte det och det är inte heller Svergies mening, vi borde släppa fram Makedoniens medlemsskap och kritisera Greklands utpressningsstrategi.

2) Makedonien har i dag ett mycket starkt folkligt stöd för sin ansökan, men hör påverkas den av att EU uppfattas som ovilligt? EU tanken om samarbete borde vara tydlig även för Makedoniens innevånare.

3) Om Makedonien tvingas välja, vad är viktigast EU eller identiteten? På den frågan svarade EU-ministern med att dels vill 90% gå in i EU, men att ungefär 80% skulle välja att behålla identiteten före samarbetet som skulle gynna båda parter. Det finns alltså en riska att än en gång samarbetstanken stupar på någon nations egenintresse.

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot