I går fredag var en mycket händelserik dag. Till exempel besökte jag MUFs (Moderata Ungdomsförbundet) förbundsstämma i Eriksbergshallen i Göteborg. Att komma till en MUF stämma ger alltid många minnen och många nya tankar. Under stämma behandlas en mängd frågor - vissa stora och andra små men alltid sådana som engagerar och som väcker nya tankar. Samtidigt förekommer den vanliga blandningen av välunderbygda argument och rent teatrala åsiktsutbyten. Man kan vinna en debatt antingen genom sakargument eller genom personliga framträdanden. Under den korta tid jag var där hann de med tre debatter vilka var stimulerande.

En fråga handlade om hur rymden skall skyddas från att användas för militära syften, en om behandlingen av djur och en om ersättningen för förtroendeuppdrag. Som framgår av exemplen ovan kan man antingen argumentera väldigt praktiskt eller också ta ett djupt tag i ideologin. Vilket man än gör så är det en god skolning att diskutera, och att lyssna på argument från alla perspektiv.

Jag får ofta höra - framförallt av de som inte har någon bakgrund i ungdomsförbund - att ungdomsförbundet inte tillför något. Jag tror den åsikten i grunden är fel, de som tränat i ungdomsförbundet har där fått möjlighet att prova gränserna och därmed större möjlighet att "lyfta blicken" i debatten.

Mycket känns igen från slutet av 80-talet och början av 90-talet när jag var med på stämmorna. Man säger gärna "det var bättre förr", men i grunden så är det med stolthet man ser att traditionerna och minnena förs vidare av dagens MUF:are.

Detta blir därmed en kärleksförklaring till MUF, inte för att jag i allt delar åsikterna men för att debatten hålls levande på ett sätt som gynnar hela det politiska livet. (jag hoppas att fröeträdare för andra partier ser på "sina" ungdomsförbund på samma sätt - för de behövs)

Jag måste ta en annan sak. På väg till stämman åkte jag fel (jag trodde man var i Mässan) och därför kom jag att gå förbi Länsrätten i Göteborg. Utanför där stod en brandbil, två ambulanser, fyra polisbilar, en mängd poliser, brandmän och ambulansförare, samt en dam ca 55-65 år som såg ut att komma från Kakasus (jag vet inte). I handen höll hon en cigarettändare! I ett slag blir man påmind om vad som en gång gjorde engagemanget i MUF, när vi stred för en öppen invandring. Denna kvinna som uppenbarligen är redo att dö för att få stanna - borde inte hon bedömas har asylskäl? Vad är det för system vi har när vi stänger ute människor som vill bidra till vår utveckling och när vi inte accepterar dem som medmänniskor. För mig går detta inte ihop. Vidare är ju faktiskt grunden för vårt öppna samhälle att vi skall vara redo att respektera en medmänniska utan att fråga efter orsak eller kräva att vi först skall förstå. Människovärdet skall vara ett och odelbart. Jag vet inte hur dramat gick, men jag vet att det för mig blev en påminnelse om vikten att aldrig kompromissa med människovärdet.