Olika politiker och olika partier har lite olika syn på hur demokratin, och därmed åsiktsbildningen, skall fungera. Vissa hävdar att det är mångas deltagande som är det centrala, andra att det är mångas åsikter som skall styra och ytterligare andra (bland dem jag) att det viktigaste är att agera som företrädare för sina väljare. Edmund Burke skrev: "Er företrädare äe skyldig Er inte endast sin flit utan också sitt omdöme, och han tjänar Er dåligt om han offrar det för era åsikter", en hållning som stämmer väl med min uppfattning.

Vart leder då den demokratisynen? Jo till en situation där väljarna har en självklar rätt att, och förhoppningsvis också intresse av, få beskrivet varför jag tagit en viss ställning i någon fråga. Skälet till mitt ställningstagande kan variera från fråga till fråga, men det är knappast något som kan ifrågasättas av någon annan. Jag vet varför jag tagit ställning och den som står utanför kan naturligtvis tycka att jag har dragit fel slutsatser eller missuppfattat eller ..., men någon annan kan aldrig ifrågasätta att just jag tog ställning baserat på det jag tog ställning på grund av.

Varför denna märkliga och närmast filosofiska inledning? Jo det är därför att jag några gånger har hört olika aktörer ifrågasätta mina ställningstaganden. När jag tillträdde markerade jag tydligt att jag vill få så mycket synpunkter och åsikter som möjligt, jag vill lyssna. Jag har därefter fått kritik från några att jag inte har lyssnat därför att min slutsats inte blir samma som de har. Jag garanterar att jag lyssnar och vinnlägger mig om att förstå synpunkterna när (innan) jag tar ställning. Ställningstagandet är dock mitt eget, och för det står jag.

En annan fråga av samma karaktär är om min blogg skall gå att kommentera. När jag tidigare i höstas valde att påpeka en inkonsekvens i resonemanget hos en del av de som var emot FRA lagen, valde en läsare att kopiera min text så att man kunde kommentera den. Syftet med att ta en del av min blogg var naturligtvis att visa hur fel jag hade och ge möjlighet att "racka ner" på min åsikt och på mig. Någon skrev bland annat "den där Ulrik är väl inte så smart". För mig är detta dels respektlöst av den som kopierade och dels ett uttryck för hur bloggosfären fungerar lite som massmötet. Man går i flock och endast en åsikt är opportun på varje ställe.

När jag började med bloggandet markerade jag att syftet var att jag skulle kunna fördjupa mina ståndpunkter, att läsa för den som är intresserad av vilka bevekelsegrunder jag har. Av mitt tidigare resonemang framgår att jag inte anser att det går att för andra diskutera varför jag nått mina ståndpunkter, däremot kan naturligtvis ståndpunkterna diskuteras. Den debatten anser jag skall nå så många som möjligt och därför skall den ske i offentligheten i Kommunfullmäktige eller liknade organ, och i bland även kommenteras i press och media. För mig räcker den arenan väl.

Den som vill förstå mig kan läsa denna bloggen, och eftersom mitt inre inte kan debatteras så har jag valt att ha en okommenterad blogg.

Ulrik Nilsson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Borås stad

PS Jag tror det är bra med arenor där allt inte måste gå så fort utan där man kan resonera och analysera frågan. Jag vill agera snarare än reagera, kommentarer i bloggar föregfaller inte inbjuda till eftertanke.