Jag har ett antal gånger blivit tillfrågad om min syn på den s.k FRA-lagen. Jag vill efter en del funderande tillföra några synpunkter till debatten.

Inledningsvis vill jag ta två utgångspunkter. För det första så handlar det om ofantliga informationsmängder. Jag (som inte är någon kommunikationsatlet) få ca 15 mail per dag, ca 10 mobilsamtal och kanske 3 SMS, det ger tillsammans knappt trettio händelser per dag för mig, tar vi de multiplicerat med säg sex miljoner personer så fås nittio miljoner händelser att granska per dag. Min andra utgångspunkt är att om tekniken existerar (d.v.s. man vet hur man skall göra) så finns tekniken oberoende av hur lagstiftningen ser ut.

Nu finns två möjligheter, antingen så har man mycket goda tekniska selekteringsmöjligheter i tekniken eller så har man inte det. Har man bra selektering så kan den stora mängden händelser bli hanterlig, men är tekniken så god så borde det innebära relativt liten risk för den oskyldige att fastna i nätet, varvid risken för övervakningssamhället är klart överdriven. Om å andra sidan selekteringssystemen är dåliga så fastnar många händelser i gransknigen men då blir det sannolikt mycket svårt och framförallt personalkrävande att övervaka. Nittio miljoner händelser (se ovan), antag att 1 % väljs ut vilket skulle ge 900 000 händelser per dag. Om man tar en minut per meddelande så innebär detta en arbetsinsats motsvarande 15 000 arbetstimmar per dag eller ungefär två tusen personer som jobbar 7 dagar i veckan med att granska meddelanden.

Jag tror nog att det är så att selekteringsverktygen är goda, vilket med mitt resonemang ovan borde innebära relativt liten risk för oskyldiga. Den stora faran skulle då vara vad systemet kan användas till, eller med andra ord så litar man inte på den offentliga styrningen av de som hanterar systemen.

Då blir frågan helt plötsligt en annan. Hur skall vi skapa (eller möjligen återupprätta) förtroende för politiken och statsmakten. Än mer paradoxalt blir det då när riksdagsledamöter stämmer in i kritiken, det blir inte lite av självkritik - de har nämligen ansvaret (det politiska) för övervakning av bland annat FRA.

FRA debatten lär oss alltså något viktigare, vi måste återupprätta tron på samhället eller så har vi större problem än FRA-lagen.