Nationaldagen den 6 juni var jag i Ljushult och talade. För mig är firandet av vår nationaldag viktigt, både för det som har varit, det som är men kanske framförallt för att uppmärksamma det som Sverige kan vara. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung - en händelse som naturligtvis varit viktig för vår identitet. Gustav Vasas kanske viktigaste insats var att vi genom reformationen började använda svenskan i kyrkorna och därmed blev det vardagliga språket och det formella (maktens) språk ett och samma. Den 6 juni 1809 antogs den regeringsform som avskaffade det Gustavianska enväldet (efter det att Gustav IV Adolf avsatts), och den 6 juni 1974 antogs vår nuvarande regeringsform.

Den 6 juni står därför för såväl identitet som för demokratiska reformer och därmed för demokratin.

Vad kan det då läggas till, ja kanske framförallt en öppenhet mot varandra och därmed en öppenhet för det som är annorlunda. Jag har tidigare (den 23 mars) bloggat om mina upplevelser i bastun, och det som jag upplevde där är för mig nyckeln till förståelse. Kan jag acceptera det som är på ett annat sätt utan tro att det hotar mig så kommer det att vara lättare att samexistera och därmed att lära från varandra. Det gäller människor (bastun), men även mellan grupper och länder.

På samma sätt som Gustav Vasa, 1809 års män och riksdagen 1974 har tagit steg som vi nu minns, så kan vi genom att visa öppenhet idag ta steg för att utveckla Sverige som vi kan fira i framtiden.

När jag säger att jag är stolt över Svergie så är det ett uttryck för att jag känner mig så hemma här att jag önska alla som vill samma känsla, oberoende av ursprung och seder.