Lennart Andreasson har i någon artikel behandlat ackumulatortanken, han har då hänvisat till att jag vill vara lyssnande och att jag inte lyssnat på honom när det gäller ackumulatorn. Jag tror att bakom Lennarts skrivande ligger en avgörande skillnad i våra respektive hållningar till vårt förtroendeuppdrag. För egen del är jag fostrad i en anda av öppen debatt där varje person, med nöje, lyssnar till alla argument och efter det värderar sin egen åsikt. Sin åsikt skall man därefter motivera utifrån de fakta man fått och den bedömning man gjort. I Lennarts värld tycks det vara så att man har en åsikt och den för man fram, och därefter bör alla följa den uppfattningen, gör man inte det så lyssnar man inte.

I fallet med ackumulatorn har jag hört Lennarts argumentering, jag vet att han anser att den blir för stor och stör de närboende på Norrby allt för mycket. Jag har också hört när Lennart i fullmäktige föreslog att man skulle ersätta tanken med två som var en 8-del så stora (!). Vidare har jag lyssnat på andra. Min uppfattning är att ackumulatorn är en så viktig miljöåtgärd för Borås att den bör genomföras, att den bör ges så goda tekniska villkor som möjligt och slutligen tror jag inte att den kommer att uppfattas så störande som vad Lennart tror. Därför är jag för ackumulatorn vid Ryaverket.

Jag har lyssnat och jag har tagit en åsikt, en åsikt som jag står för och är redo att argumentera för. I ett demokratiskt samhälle kan två olika personer komma till två olika slutsatser, det är vad Lennart och jag gjort i detta fallet. Det har funnits system där olika åsikter inte tillåtits och då kan naturligtvis den som har makten säga "varför säger du så -. har du inte lyssnat?". Jag tror inte på de systemen.