I söndags hände två saker som väckte mina tankar, den ena förmodligen relativt alldaglig för de flesta, den andra djup tragisk.

Låt mig börja med den alldagliga. I radioprogrammet "Go Morron Världen" hörde jag en krönikör som pratade om självförtroende och äkta självförtroende.  Tesen var den att antingen kan man agera utåt så att man ser ut att ha självförtroende genom en attityd av att "så här är det bara" eller så kan säkerheten komma inifrån. Om man är trygg i sig själv så välkomnar man invändningar och argumenterar för sin åsikt utifrån vad samtalspartnern tycker. Har man inte den tryggheten plägar man försöka att allt mer högljutt köra över den man talar med.

Bättre kan bra eller dålig politisk debatt inte beskrivas. I de bästa fallen så samtalar pålästa och genomtänkta personer med varandra varvid antingen förslaget förändras (man tar intryck av varandra) eller i vart fall leder till att man förstår varandras åsikter. Förstår man åsikten så växer också respekten. Min förhoppning är att inslaget av "äkta självförtroende" skall öka i Borås politiken och att vi ledande politiker skall sakligt analysera invändningar och sakligt argumentera för våra förslag.

Faller jag tillbaka till att istadigt och utan argumentation hävda en bestämd åsikt så hoppas jag någon påminner mig om det jag skrev ovan.

Det andra som hände var den tragiska dödsolyckan på Rv 40 vid Hultamotet. Jag valde när jag hörde det att ta ett initiativ till ett uttalande som innebär att Borås Stad inte kan acceptera att vi har en väg genom staden som uppfattas som trafikosäker. När vi i enlighet tagit det uttalandet har jag följt debatten på diverse bloggar och jag kan bara hålla med alla de som uttalar ungefär "var det tvunget att någon dog för att de skulle reagera". Nej det borde det inte varit, men försvaret från min sida får väl bli att det är bättre att göra något nu än att inte göra något alls. Sen får andra reda ut exakt vad som orsakade olyckan, min poäng är att staden måste kräva en så säker och bra väg som möjligt.